Leta i den här bloggen

torsdag 29 april 2010

Chili, del 2


Jag har nu legat med feber och förkylning i några dagar, men håller på att återhämta mej. Något som jag faktiskt använt mej av för att påskynda tillfrisknandet var...ja just det, chili :) Det sätter fart på svettningen vilket leder till att febern sjunker. Och det gav mej mer effekt än ibuprofen, paracetamol och acetylsalicylsyra tillsammans ;) I förra inlägget presenterade jag de vanligaste arterna och några av chilins medicinska verkningar. Här kommer fortsättningen. (foto: www.fotoakuten.se)

Man tror att chilipeppar (Capsicum annum) började odlas redan 5000 år sedan i Sydamerika. Traditionellt har det användes mot bland annat tandvärk, hosta, impotens, feber samt vissa typer utav diarré. Som jag kanske nämnde i förra inlägget stimulerar chilin aptiten och matsmältningen och anses därför bra mot illamående. Lokalt har chili använts i salvor och linement mot klåda och smärta. Det är ju värmande, men man bör komma ihåg att även capsaicinet i chilin binder till smärtreceptorer och kan därför även framkalla smärta. Än i dag så används chili i salvor mot reumatisk värk. Capsaicin, som finns i chili, finns numer som aktivt ämne i läkemedlet Capsina, som är en kräm mot smärta vid komplikationer efter bältros.

Det är som sagt innehållet av capsaicin som ger chilin dess hetta, men mängden capsaicin och därmed även hettan varierar i olika frukter och chilisorter. Capsaicinet mäts i enheten scoville (SHU). Om ett extrakt av en chilifrukt exempelvis har styrkan 30 000 SHU så innebär det att den måste spädas 30 000 gånger för att hettan inte längre ska kunna förnimmas.

Exempel på SHU hos olika chilifrukter

Paprika 0-100 SHU
Jalapeno 2500-5000 SHU
Cayennepeppar 30000-50000 SHU
Red Savina Habanero 577000 SHU
Naga Jolokia 855000-1050000 SHU (anses just nu som världens starkaste chili)

Förutom capsaicin är chilifrukter även rika på B-vitaminer (främst B6). De innehåller även järn, kalium och magnesium. De röda frukterna (dvs de mogna frukterna) har högt innehåll av C-vitaminer och karotener. Vill man äta chili för dess vitamin- eller minderalinnehåll kan det vara klokt att välja en mildare sort, exempelvis paprika, annars kan det bli svårt att få i sej några större mängder. På grund av frukternas kalium- och magnesiuminnehåll kan de vara fördelaktiga att äta vid exempelvis högt blodtryck.

Hettan i chilin är något man kan vänja sej vid, men det tar lite tid. Ju mer man äter, desto högre tolerans får man mot capsaicinet. I vårt hushåll äter vi ofta starka rätter, men av någon anledning har min sambo lyckats träna upp sin tolerans mer än mej. När man väl har en hög tolerans mot capsaicin måste man krydda maten ännu mer för att det ska smaka.

I höstas var vi på semester i Thailand, min sambo och jag, och där inträffade följande: Min sambo ville ha sin mat extra stark (och i Thailand är det STARKT) men det blev fel och det var jag som fick den starka rätten istället. Envis som jag var vägrade jag att be om ny mat, så jag åt upp hela soppan! (som i princip bestod av chili och kokosmjölk kändes det som) Det brände rejält, men ungefär en timme senare, när vi kommit tillbaka till hotellrummet, kändes det som om någon drog ett svärd genom magen på mej! Jag blev liggande ett dygn med magknip och kunde knappt äta något förrän kvällen därpå. Så kontentan av denna historia är alltså att trots att chili anses bra för matsmältning och aptit så kan det få motsatt effekt om man inte är försiktig! :)

onsdag 21 april 2010

Chili, del 1


Jag har nu tagit en paus från bloggandet i en dryg vecka, men till mitt försvar vill jag säga att jag har varit mycket upptagen ;) Jag har exempelvis spenderat en hel del tid till att stirra på mina små plantor (mycket tidskrävande jobb!) Jag har även träffat några vänner(!), tittat på två säsonger av Supernatural och haft mardrömmar. (undrar om det har något samband...hmmm...) Jag har, de få stunder jag haft över, försökt komma igång med studierna igen. Så som ni förstår har det varit fullt upp! ;) Men nu sitter jag här igen! Jag ska skriva några rader om den spännande chilin! Jag har prövat så chilifrön i år, förvisso alldeles för sent, så vi får se om det lyckas. Och nu har jag läst i en tidning att det visst skulle vara "sommarens hetaste trend", att odla egen chili!

Chili!

Det finns massor med olika chilisorter och när jag säger "chili" så använder jag det som ett samlingsnamn på alla heta (och milda) frukter inom släktet Capsicum. Capsicumsläktet innehåller flera olika arter, och de man brukar ta upp som de viktigaste är bland annat:

*Capsicum annum, spanskpeppar - hit hör bland annat Pimento, jalapeno, spansk peppar, NuMex samt vår vanliga, milda paprika, med fler.

*Capsicum baccatum, bärpeppar - samlingsnamnet för dessa är Aji.

*Capsicum chinese, havannapeppar - hit hör några av de starkaste sorterna, exempelvis Habanero.

*Capsicum frutenscens, "flerårig" spanskpeppar - t.ex. tabasco.

*Capsicum pubescens, rokotopeppar - samlingsnamnet för dessa är Rocoto.

(Svart- och vitpeppar är inte släkt med chilin)

Olika chilisorter har olika stark smak/"hetta". Vår vanliga paprika, som är en capsicum annum, har ingen hetta alls, medan det finns extremt heta sorter som exempelvis habanero. Hettan beror på innehållet av ett ämne som heter capsaicin. Växterna har troligen utvecklat capsaicinet som skydd mot växtätande djur, svampangrepp och mikroorganismer. Capsaicin binder till en receptor på våra smärtnerver, och det är även det som står för mycket av chilifrukternas medicinska egenskaper. Capsaisinet ökar nämligen kroppens produktion av endorfiner, som bland annat verkar smärtlindrande.

Chilifrukter stimulerar sekretionen av matsmältningsenzymer och har därför använts för att befrämja matsmältningen och motverka dålig aptit.

Alla som ätit stark med chili vet att det kan framkalla svettning, tårflöde, rinnande näsa, rodnad och en känsla av hetta, inte bara i munnen. Det beror på att chilin ökar genomblödningen av huden, de små ytliga blodkärlen utvidgas.

Imorgon kommer jag att skriva mer om chilins användning inom läkekonsten förr och nu, samt om capsaicinet som mäts i scoville.



Bilderna är lånade ifrån www.fotoakuten.se

tisdag 13 april 2010

Award! :)



Jag har fått en award av Hilde som skriver Hagen på Granheim. Tusen tack!!! :)

Reglerna för denna award är att jag ska:
*kopiera den till min blogg
*länka till den som gett mej awarden
*berätta 7 (intressanta) saker om mej själv
*ge den vidare till 7 andra bloggar


Såå, nu ska jag berätta 7 saker om mej själv. Vet inte om det är så intressant, men här kommer det...

*jag är väldigt lat
*jag ska gifta mej till sommaren!
*förutom katter så tycker jag att reptiler (främst ödlor) är de vackraste djuren.
*jag drömmer ofta mardrömmar
*jag är med i ett 12-stegsprogram
*traditioner är viktigt för mej, exempelvis att ha jultomte på julafton, midsommarstång på midsommarafton, påskägg till påsken etc.
*läser Matematik C, Kemi B och Biologi B på Komvux och NTI för tillfället.


Jag är rätt ny i bloggens värld, men jag har redan lagt märke till att det kryllar av fina och intressanta bloggar, och denna award ger jag vidare till:

My Rented Garden

Vilt og Vakkert

Livet är här & nu!

Fire - air - earth - water

Mitt i korten

Trädgård...drakar och lite annat!

Tekla Maräng en livsnjutarblogg

Varsågoda, använd den om ni vill :)

MVH/Emelie

lördag 10 april 2010

Backtimjan


Backtimjan, Thymus serphyllum L., är en spännande växt som jag tänkt försöka mej på att odla i år. Den har bland annat kallats för Mother of Thyme, timjans moder. Liksom gulmåran har den även kallats Jungfru Marie Sänghalm. Dess egenskaper som medicinalväxt påminner om kryddtimjan/trädgårdstimjan, dvs Thymus vulgaris L.

Backtimjan kan användas som te vid exempelvis mag- och tarmbesvär, hosta, luftrörsbesvär och astma. Den har kramplösande, slemlösande och antiseptiska egenskaper. Utvärtes har den använts i linement och salvor vid ryggskott, reumatisk värk och ischiasvärk.

Vid skörd så tar man blommande grenar.

Förr i världen trodde man att backtimjan skyddade mot ont, till och med mot fan själv! Den har även varit en kärleksört. På Sicilien offrade kvinnor backtimjan till Venus, kärleksgudinnan, under antiken. Man lade en korg med backtimjan och rosor på Venus altare för att befrämja kärleken.

Enligt Linné kunde den hjälpa mot bakfylle-huvudvärk och enligt Hildegard von Bingen skulle den hjälpa mot alkoholism!


måndag 5 april 2010

Nyttiga bär: Enbär


Enbäret har en mycket lång tradition inom naturmedicinen, fast det idag mest används som matkrydda. Enbär har ansetts kunna hjälpa vid exempelvis reumatism, gikt, ledvärk, ödem, utslag, hosta med mera. Det har även sagts vara allmänt renande. Enbär har urindrivande och aptitretande egenskaper. Dess eteriska olja har använts till värmande salvor vid ledbesvär eller muskelsmärtor, då det ökar blodcirkulationen lokalt. Oljan har dessutom en antiseptisk och renande verkan på huden och därför har den ibland använts till salvor mot oren hud. (Foto: www.fotoakuten.se)

Att röka enris ansågs förr kunna skydda mot smittor, som t.ex. pest och spetälska. Men enrisrökningen hade många användningar inom folktron. Det skyddade mot onda andar och troll. Förr hade man även särskilda "röknätter", som palmsöndagen och valborgsmässoafton, då man rökte enris i hem och stall.
Man kan säga att enrisrökning ansågs renande både på det fysiska planet och det andliga. Med detta i åtanke, är det inte omöjligt att enen en gång eldats i liknande syften som den vita salvian i Nordamerika. (bara en liten reflektion :)

Om någon dött i huset så strödde man hackat enris över golvet, det skulle då förhindra att den döde gick igen och bären har använts som amuletter för att skydda mot ont.

Efterlysning!

Jag känner tyvärr inte till om det finns någon modern forskning på enbär och dess egenskaper som medicinalväxt, så om någon som läser detta känner till någon studie om enbär, hör gärna av er :)